Vilket kaos det är här idag. Allt är grått och trist och regnet har öst ner precis hela dagen. Barnen är helvilda trots att deras farmor och farfar har avlastat oss ett par timmar mitt på dagen. Jag stod inte ut med allt liv, blir sååå ljudkänslig då jag är dålig. Och jag är ganska säker på att ingen som nånsin känt av det kan förstå hur vansinnigt jobbigt det kan vara. Så nu tog jag datan och formligen flydde upp till vårt sovrum.
Lucas gråter och Isaac är helt vild! Jag höll på att förlora förståndet! Vi hade nog behövt avlastning hela den här dagen…
Ensamhet är underskattat! Finns faktiskt inget som slår att få gå omkring i huset helt ensam och veta att det är flera timmar tills resten av familjen kommer hem. Såna tillfällen behövs, särskilt när man inte är frisk. För det är oxå dom stunderna man inser hur mkt man älskar sin familj.
Om varje dag skulle vara som den vi haft idag, skulle jag nog glömma vad det är som egentligen betyder nåt.
Jag förstår vad du menar. Jag blir oxå känslig för ljud när jag är dålig. Nog för att jag längtar efter barn men har sagt flera gånger att jag är ”glad” att jag inte har barn just nu när jag har åkt på allt detta. ”Missförstå mig rätt”.
Hoppas förståss på att jag ska bli bra snart så att vi kan tänka tanken att försöka få barn nån gång. Börjar känna av att tiden tickar…
Hoppas ni får en lugnare kväll!
Kramen, Maria
Jag förstår precis vad du menar! Är också ljudkänslig, men även doft & ljuskänslig..! Man tål ingenting då! Kan till & med bli galen på mina hundar, när dom busar, tycker synd om dom ibland..