Från och med nu bloggar jag på HÄR under namnet ” EDS mamman” .
Självklart så hoppas jag att Ni följer med mig dit.
Den här bloggen finns såklart fortfarande kvar för den som vill gå in och läsa mina gamla inlägg!
Massa kramar till er alla!
Följ gärna min nya blog:
Är ensam hemma. Äntligen. Har haft en tuff dag hemma med storebror och storasyster. Lillebror har åkt iväg och hälsat på Mli. Ska sova över oxå. Saknar honom litegrann men jag känner mig så trygg med att han är där han är.
Blev påmind idag om varför jag är sjukskriven…. dagis är stängt idag och i morgon. M har varit hemma idag och hjälpt mig med Isaac. Tyvärr fick vi ingen barnvakt till honom idag. I morgon ska han iaf vara hos farmor och farfar. Så då får jag vila. Hur som helst så inser jag ju att jag inte kan vara mammaledig… jag har ju absolut ingen ork och klarar inte av tempot som barn gärna håller. Helt galet vad trött och slut jag varit idag.
Nu har alla åkt iväg, dottern spelar match ikväll. Hade gärna följt med och kollat för det är väldigt spännande. Dessutom spelar hon mot en av hennes bästa vänner! Kul! Men istället ligger jag nu nerbäddad i sängen och mår skit! Allt gör ont, hela kroppen är trött. Det enda jag orkar är att ligga här och surfa…. har hur mkt som helst att göra.
Har tagit medicin och jag hoppas att det snart känns bättre. Framförallt hoppas jag att det är bättre i morgon för då kommer min vän Karin. Eller jag hoppas iaf att hon kommer och håller mig sällskap.
Hos mina svärföräldrar står det en nedmonterad väldigt gammal trädgårdsgunga. Nu i sommar så sa dom att vi fått den!! Gissa om jag är lycklig. Tyvärr hann vi aldrig ta fram den, men nästa sommar hoppas vi hinna skrapa, måla och montera i hop den. Och vi hoppas att den fortfarande är i gott skick. Den är nog inte använd på många herrans år. Skulle väl gissa på minst 25-30 år iaf!
Den kommer att passa perfekt i vårt torparträdgård… fast just nu har vi inte ens anlagt ett gräsmatta.. men lugn, det kommer! Var sak har sin tid.
Jag behöver en kram idag! Gör du?
Idag är det sängen som gäller för mig. Är så glad att vi har svärföräldrarna nära. Vi ringde och bad dom ta hand om pojkarna ett par timmar. Jag är inge fräsch alls idag. Har ont överallt. Tant röd har kommit på besök och som vanligt kommer hon instormande som en virvelvind och slår omkull mej med all kraft.
Dagsform: håller snart på att förblöda, mensvärk i hela kroppen… (hm kan man ha det?) Ligger i sängen, alltså läget är vågrät idag.
C ligger här bredvid. Men det är hans eget fel. Han tog kanske några för mkt igår. Mår kanske inte så bra idag.
Määäääään staaackars dääääääääääj då! 
Jag säger bara en sak! SJÄLVFÖRVÅLLAT!!! Man får ju säga ”nejtack, det räcker nog för mig! HA HA vekling där… jaja, det är skönt att få ligga i sängen en hel dag. Inte bortskämd med att få sällskap där heller….
M kommer hem idag. Saknar mig lilla stumpa.
Hundarna vill inte gå ut. Skulle inte jag heller vilja som det spöregnar. Samtidigt har man ju vissa behov man måste uträtta. Roffe gör dom fort medan Asse inte gör dom alls. Han hatar regn.
Nu ska jag sova. Medan jag har chansen.
Regnar det hos dig idag
Ikväll ska vi grilla med Mli och hennes R. Isaac längtar och det gör nog jag me 
Lucas började dagen lite väl tidigt, redan klockan 5 var han igång men somnade strax före 8. Isaac vaknade nån gång före mig. Men somnade lagom till Dr Mugg och hans ”vänner”. Konstig serie det där måste jag säga. Får dom inte ont i käkarna av att prata sådär som dom gör?
Jag tog ingen medicin igårkväll innan jag la mig. Va alldeles för trött för att orka gräva fram medicinlådan och eftersom jag var så trött så trodde jag att det skulle gå bra utan. Hm….
Vaknade med en minst sagt stel kropp. Jag får igen nu efter allt jag sysslat med de senaste dagarna. Kan hända att fingrarna går av nu då jag knapprar febrilt på tangenterna. Det lär visa sig.
Bakade iaf ett väldigt gott bröd igårkväll. Italienska Durumbröd. Mums!!
Och sen va jag duktig och beställde nya namnlappar till barnens kläder. Denna gången blev det broderade lappar som man syr fast. Har testat såna där man stryker fast men jag får det inte att funka. Tycker att dom lossnar hela tiden. Vissa sitter men de flesta gör inte det.
Nu ska jag fylla på min kaffekopp, ta medicin och vänta på att kroppen ska göra mindre ont så att jag får gå ut och gå en liten prommis. Måste få lite frisk luft känner jag. Chrille var snäll och gjorde upp en eld i spisen innan jag klev upp så köket är varm och härligt.
Najs!
Jag samlade kraft igår och slutförde målningen på ena garagesidan. Där C byggt en liten vedbod. Jag målade panelen, vindskivorna och i alla skrymslen och vrår där jag kom åt med penseln. Som tur är har vi målat vårt hus med äkta slamfärg. Alltså röd falufärg. Den är lätt att måla med och man kan ta rejält med färg på penseln.
Men kroppen ger igen och idag har jag ont i händerna och nacken. Tog en smärtis i morse för att överhuvudtaget orka med dagen. Jag måste städa nedervåningen idag. Och det tar en himla tid eftersom jag måste vila hela tiden. När jag dammsugit och torkat golvet i hallen är jag lika andfådd som nån som nyss sprungit Göteborgsvarvet!! 
Efter en kort paus som även innehöll en tallrik mannagrynsgröt (även kallad ”tomtenissegröt”) så tog jag tag i nästa projekt. Vardagsrummet. Även där har jag nu dammsugit och torkat en del av golvet. Jag blev helt slut och var tvungen att sätta mig här en stund.
Suck. Att allting ska vara så jobbigt. Inga krafter finns, musklerna orkar inte. Jag har mer och mer börjat inse att EDS är en sjukdom som handikappar ens liv på många olika sätt.
Imorse tex, när jag nyss klivit ur sängen så hade nog inte kroppen vaknat till ordentligt. Jag kan vara rejält fumlig ibland och när jag nu i morse skulle fylla på tvättmedel i tvättmedelsfacket till tvättmaskinen så var det som att händerna inte ville lyda. Så det mesta av pulvret hamnade på golvet. Och det är inget ovanlighet.
Förmodligen beror det på målningen igår. För vissa dagar är jag så otroligt fumlig. Jag går in i möbler, stöter i saker och gör illa mig. Snubblar eller trampar fel i ex trappen så jag är nära att ramla huvudstupa hela vägen nerför. Det är så frustrerande. Jag vet inte hur många glas och tallrikar som gått i kras pga min fumlighet…
Och ibland är det som att jag inte har nån balans alls. Helt bara sådär så kan jag vara på väg att ramla baklänges eller in i nån möbel. Men det är samma där, vissa dagar är det mer, andra mindre. Det är så olika.
Just nu är jag så trött. Om jag ska orka med dagen så måste jag nog inse att min begränsning är nådd och att jag måste ta en vila för att avlasta. Har skickat iväg mannen och barnen till stan. Vi ska handla till i morgon. Har vi tur kommer våra goa vänner på besök och äter middag med oss.
Nä, sängen väntar. Sen städa igen.
Vad gör ni denna fredag?
La precis på luren med min man i andra änden… och i ordets rätta bemärkelse för ngt hej då sa jag inte. Är SKITARG för att han inte läser mina tankar! Jag har ont och det är jobbigt att vara ensam hemma!!! 
Så fort han kommer hem ska jag sätta krokben för han så han ramlar och sen ska jag INTE erbjuda mig att hjälpa till så han kommer upp. 
Jag är arg arg jätte jätte arg som en EXPLOSION! ![=]](http://pia.sakerochting.se/wp-content/plugins/smilies-themer/adiumicons/sideways.png)
Nu ska jag gräva och leta i skafferiet efter nåt att tröstäta, eller kanske övertala mini att göra hennes goda kladdkaka! Hade jag haft bilen hemma skulle jag åkt iväg på kiosken och köpt en stoooor påse godis.
Hur arg är ni idag?
Vill ni se andra ”ArGa LaPpar! Klicka HÄR,
Bilden är lånad från Arga Lappen
Det där med rubriker på sina inlägg…. det är inte alltid så lätt, eller hur?
Har inte varit så mkt uppdatering här på slutet. Ändå har jag mått bättre än på länge. Det känns väldigt avlägset när jag tänker tillbaka, för några veckor sedan, då jag hade sån värk i knäna och bäckenet att jag fick använda kryckor för att avlasta och kunna ta mig dit jag ville.
Vet inte varför jag börjat må bättre, kanske är det Tryptozolen som fått bättre effekt nu då jag kunnat öka från 10-20 mg. Jag får ta upp till 50 mg enligt receptet. Testade att ta 30 mg en kväll, men med resultatet att jag blev sååååå trött. Jag kände mig som en zombie, när jag vaknade till på morgonen så kunde jag ändå knappt öppna ögonen. Vanligtvis brukar jag kliva upp mellan 7 och halv 9. Men nu låg jag till 12 då C formligen tvingade mig ur sängen. Hade lätt kunnat sova hela dagen. Inte så kul. Så kan man ju inte ha det.
De senaste dagarna har som sagt varit väldigt sköna. Visst har jag haft lite värk här och där och jag blir väldigt fort utmattad och trött. Men det är inte ens i närheten av hur det har varit i sommar. Jag har knappt tagit en enda värktablett på flera dagar. Förutom i gårkväll. Men då gjorde jag det mest i förebyggande syfte eftersom vi varit borta hos några goda vänner och grillat. Hade så trevligt men jag insåg att det nog skulle kännas i kroppen dagen efter. (läs:idag) Och jag är glad att jag premedicinerade, för jag var såååå stel i morse. Kände mig som hundra år, minst!!! 
Och sen har jag tagit en tablett innan jag har tagit en promenad. Men som sagt, det går inte att jämföra med hur det har varit. Hela sommaren har jag ätit maxdos av det mesta som jag får äta. Och det är ju inget man önskar ens sin värsta fiende. (eller??)
Jag sa till C häromdagen att det har känts så oförsämt bra ett tag nu så man nästan börjar ana ugglor i mossen… Kommer det ett enormt bakslag snart? Borde jag vara förberedd på det värsta? Fast så kan jag ju inte heller gå omkring och tänka. C tycker att jag ska passa på att njuta av att jag faktiskt mår bättre än på länge. Nu ikväll då vi skulle fixa fika, kom han fram till mig och la armarna om mig och sa att det var så roligt när jag mådde så bra. Och att det var skönt att han äntligen fick lite hjälp här hemma. Ha ha ha, stackarn, tycker faktiskt lite synd om honom.
men bara liiiiiite he he he
M har pappavecka i veckan, men kom hem i kväll och ska stanna till torsdag. Så ikväll har jag hjälpt henne att klippt ut tygstyckena till snuttefilten som hon ska sy till våra vänner M & R´s lilla bebis. Så nu har hon fixat det och även hunnit klippa till alla banden som ska sitta på sidorna. Eftersom klockan är mycket så får hon börja sy ihop det i morgon istället. För nu är hela familjen på väg i säng. Lucas och Isaac sover sött sedan några timmar tillbaka. Och jag längtar tills mitt huvud får landa på huvudkudden.
I morgon skickar vi in de sista papperen till Ikea på köket. Så om ca 7-8 veckor har vi allt hemma!! Läääängtar!
Hoppas ni alla haft en härlig vecka ”so far”. För det har jag!
Ps, har överseende med att jag ibland stavar fel. Jag är sååå trött just nu. Och då hänger inte hjärnan alltid med i svängarna!!
Massa kramar!!! 
Alla har vi väl haft våra ups and downs, eller hur? Så även jag. Jag har på sistonen börjat reflektera en del över att det jag drömmer på dagen även kan påverka mitt humör dagen efter.
Om jag tex har drömt nånting som gett mig en dålig eller obehaglig känsla, så följer den obehagliga känslan ofta med mig dagen efter. Det jag drömde på natten kan i stort sett påverka hela min dag. Är inte det lite konstigt ändå. Kanske är man lite känsligare och mer mottaglig för sådant då man är sjuk. Eftersom det behöver så lite för att hela ens dag ska bli förstörd.
Idag är en sån dag. Jag känner mig mer död än levande, men det skyller jag på Tryptizolen. Å andra sidan är värken något bättre nu. Vad väljer man – pest eller kolera? Känner oxå att jag troligen har drömt en sån där jobbig dröm, men jag minns inte riktigt vad. Har bara kvar den där jobbiga känslan. Vilket gör att mitt humör inte är det bästa idag.
Tror jag måste ta en promenad för att rensa tankarna.
Nu är jag väldigt less på att ha en sån här ”down” dag. Har nåt konstigt i nacken som går ner i mitten på ryggen. Kan inte riktigt vända huvudet åt vänster. Som nackspärr… typ. Känns som låsningar mitt i ryggen oxå. Kanske för att jag sovit bort precis hela dagen. Ja, i mina ögon iaf.
Allra bäst är det när man får vakna vid 8 och känna att man iaf orkar ta sig nerför trappen. Sätta igång bryggen och njuta av morgonen med en kopp kaffe och lite läsande. Helst ute på altanen förstås.
Har ökat på Tryptizolen och peppar peppar, jag tror faktiskt att min värk har lindrats en aning. Tro nu inte att jag expreminterar med mina mediciner alldeles själv. Nej, då inte alls. Jag vet hur mycket jag kan öka till och hur jag ska äta dom. Men grejen är den att jag, när jag testat att öka med 10 mg fått gå tillbaka till utgångsdosen eftersom jag fått så mkt mardrömmar. Men nu har jag lyckats öka med 20 mg och det går rätt bra. Så snälla, håll en tumme. För det här innebär ju att jag kan minska ner på mina Tramadol/Tradolan och det är ju toppen.
Jag är så spyless på att hela tiden ha en massa mediciner som ska kommas ihåg. Ja, jag är så less på dom att jag knappt kan svälja ner dom längre. Får nästan spykänslor när jag tar dom i handen bara…. ja det var nog lite överdrivet kanske… men typ iaf.
Klev upp i morse en sväng där vid 7 men var tvungen att lägga mig igen eftersom jag inte orkade sitta upp. Hela jag var totalt utmattad. Sådär utmattad att man nästan vinglar då man går. Det svartnar för ögonen då man reser sig upp… Jag drog mig till sängen och där slocknade jag. Tror till viss del att det kan bero på att jag tog Tryptizolen lite för sent igår.
Men nu är jag uppe, mannen har åkt iväg till stan för att löpträna. Han har jobbat hemifrån idag, skrivit ut en massa papper och läst. Isaac har gjort sin allra första dag på dagis idag och ska hämtas nu. M har sovit över hos en kompis inne i stan och ska även hon hämtas nu. Hon har fotbollsträning ikväll och jag ska undertiden passa på att åka till min kära syster och hälsa på i hennes nya fina hus. Sååå mysigt, jag är faktiskt lite avis. Vi skulle kanske inte rymmas där med alla barnen men det är verkligen ett jättefint hus. Högt i tak, lite lantlig touch och en jättefin och stor tomt.
Kram på er!
”Personer med EDS har ofta kronisk, progressiv smärta i muskler, lednära vävnader samt nervvävnader; smärta som är svår att behandla på konventionellt sätt med mediciner eller sjukgymnastik. De olika typerna av smärta som personer med EDS har drabbar olika delar av kroppen, har olika intensitet och prognos.
På grund av den konstanta muskelspänning som blir följden av överrörliga instabila leder, blir det en snabb uttröttning av muskulaturen vilket i sin tur skapar smärta. Eftersom muskelspänningen inte får en chans att avta sprider sig smärtan vidare i en slags ond smärtspiral.
Den smärtproblematik som många brottas med är så invalidiserande att den avsevärt nedsätter funktionsförmågan vad avser arbete, livsföring , sociala aktiviteter och livskvalitet.”
Källa: EDS Riksförbund. Klicka HÄR
Bilden är lånad och klickbar.
Hur jag än vänder och vrider på mig så kommer det alltid ett bakslag. I dag är en sådan dag. Har ju hållit igång en hel del dom senaste dagarna. Och med ”hållit igång” så menar jag med mitt mått mätt. För en annan frisk människa så skulle det väl likna en lugnare dag. Men som sagt; med mitt mått mätt.
Jag har fixat kökssoffan och utemöblerna. Jag har beställt tyg och sytråd och annat som jag behöver för att sy de där snuttarna till Lucas. Vi har varit i stan och handlat dynor, jag har varit hos Iia och käkat middag och fikat. Vi har varit ute vid havet hos mannens kollega och hälsat på. Igår fick C vila medan jag och barnen (minus Lucas) var ute. Jag vek bort hela tvätthögen (läs berget) och kände mig så duktig. Har tillåmed orkat laga middag och lunch i flera dagar. Ätit regelbundet och inuti har jag mått så bra.
Har istället förträngt smärtorna, tröttheten, värken genom att äta smärtstillande regelbundet för att kapa smärttopparna. Men nu ger kroppen upp. Den har gjort sitt och behöver vila. Jag har inte särskilt mycket värk. Inte värre än att jag står ut. Men jag är så ofattbart trött i kroppen, i musklerna. Jag orkar inte gå, inte vara uppe, inte sitta…. känner mig totalt utmattad.
Förut när jag känt mig såhär så har jag alltid undrat hur man kan bli så vansinnigt utmattad av ingenting? Hur det kan kännas som att man ska falla ihop vilken sekund som helst utan att man vet varför. Men nu vet jag varför, så jag behöver inte ödsla en massa energi på att undra. Jag vet att det är mina muskler som är trötta. Mina muskler som hela tiden får jobba stenhårt och kompensera för det jobb som bindväven i normala fall skulle ha gjort.
Att ha EDS innebär att ha en skör bindväv. Hela kroppen är uppbyggd av bindväv och alltså påverkas hela kroppen på väldigt många och olika sätt då man har diagnosen EDS. Men jag tror att det som vi alla känner, vi som har EDS, är att vi mår allra bäst då vi gör så lite som möjligt. Iaf kroppsligt. Nackdelen är att man blir oerhört frusterad över att inte kunna göra allt man vill. Att hela tiden stöta på en massa begränsningar.
Jag måste hela tiden tänka på hur jag gör saker och om jag kan göra dom på ett mer skonsammare sätt mot kroppen. Så att jag belastar lederna så lite som möjligt. Det är inte lätt, inte lätt alls.
Jag har fått så många peppande fina mail och kommentarer, så jag är helt säkert på att jag förr eller senare kommer att förlikas med tanken att det är mitt nya jag. Den gamla Pia finns inte längre. Nu är det jag, en helt vanlig tjej med en helt ovanlig sjukdom. Och jag måste börja lära mig leva livet igen, fast på ett annat sätt.
Nu kommer mannen och barnen hem. Dax att försöka ta sig ur sängen en stund och ut i friska luften.
Puss å Kram på er alla!
Även om jag många gånger kan känna mig väldigt bitter på livet (mitt liv) och önska att jag mådde bättre så är jag ändå så lyckligt lottad. Jag har byggt det finaste huset jag vet tillsammans den finaste mannen jag vet. Tillsammans har vi de finaste barnen. 3 st underbar kottar som jag älskar mer än allt annat och som jag är så otroligt stolt över. Jag skulle aldrig önska att jag var någonannan.
Jag är så otroligt tacksam för det jag har och det är nu jag verkligen lärt mig att uppskatta de små sakerna i livet. Som att ha en hem, en familj. Kunna gå en promenad i skogen som finns runt husknuten. Att få ta fyrhjulingen och åka ut med hundarna och barnen, andas in den rena friska skogslukten. Alla ljuden från fåglar, rävar och annat som låter. Det ger så mycket.
Att på hösten och våren få lyssna till bäckens dånande då allt vatten forsar fram. Få den där känslan av att vara i fjällen fastän man bara är hemmavid.
Egentligen vill jag aldrig aldrig någonsin flytta härifrån!
Dagen har gått snabbt och jag har fått massor gjort. Mycket har jag gjort på ren vilja och tack vare smärtstillande. När jag vaknade i morse va jag så stel, det gjorde så ont att kliva ur sängen. Men lika ont att ligga kvar där. Tog en kopp kaffe, bredde en husmans med ost och satte mig i köket och fikade. Satt alldeles stilla, ville inte röra mig i onödan. Minsta lilla rörelse gjorde ont. Jag fattar inte att kroppens alla delar kan göra så ont?? Det är som om jag vore en rostig gammal symaskin som knappt fungerar, som hostar, rosslar, hackar sig fram och som tjorvar fast all sytråd överallt.
Fast nu är jag ju ingen symaskin, och jag rostar inte heller… inte än iaf… Jag är ju bara en helt vanlig tjej med en helt ovanlig sjukdom.
Det här med att lära sig acceptera sin sjukdom, sin smärta, sitt tillstånd som man befinner sig i. Det är inte så lätt. Det kan tyckas enkelt att säga ”jag måste lära mig leva med min sjukdom, bli vän med den… anpassa mig” osv.. men sen när man ska försöka göra så som man sagt, just alla dessa saker jag nyss räknat upp.. då blir det genast svårt. För hur vill jag leva? hur ska jag kunna acceptera något som gör att jag blir begränsad?
Hur ska jag kunna lära mig att känna att det är rätt ok att inte träna tex, eller att inte kunna följa med på den där vandringen i fjällen som ”dom andra ska gå”.. det finns så många begränsningar.. och det är så olika hos olika människor. En del värdesätter en sak och någon annan värdesätter nåt annat. Det som är viktigt för mig kanske är en ren petitess för någon annan.
Jag är ganska pedant – egentligen. Om jag hade varit frisk så hade mitt hem säkert inte haft ett enda dammkorn nånstans. Barnen hade fått bada varenda kväll. Jag hade bytt sängkläder i allas sängar en gång varje vecka. Ibland mer. Jag hade strukit de nytvättade kläderna. Jag hade målat, fixat, sytt och trixat med allt möjligt här hemma. Mina fönster hade varit skinande blanka och jag hade haft en massa fina blommor och perenner ute på gården.. och en fin grön gräsmatta.
Men verkligheten ser annorlunda ut hos oss. Jag har bara ork till det mest nödvändigaste. Man gör det man måste – när man orkar.. ändå kan jag säga att vi har fullt sjå att hålla efter hus och hem och hundar. Jag är visserligen väldigt pedant och har kanske rätt stora krav. Men samtidigt är det mitt sätt att trivas. Jag är till å med en såndär som tycker det är roligt att städa… men under förutsättningen att jag har lust. För har jag inte lust så städar jag inte. Så det blir inga fredagsstäd hos oss. Har försökt flera ggr att få in en rutin som innebär bla städdagar… men det är störtomöjligt.
Allt beror lite på hur jag mår just då!
Och för att komma till det här med att acceptera sin sjukdom. Så kan jag säga att jag nog inte har kommit dit ännu. Men jag jobbar på det. Jag prövar mig fram. Ibland kan jag tycka att det är värt smärtan för att få göra nånting riktigt roligt eller göra nåt som får en att må bra. Tex en sån enkel sak som en riktigt lång promenad. Det går inte om jag inte premedicinerar med smärtstillande innan promenaden. Sen vet jag att jag kommer att få väldigt ont efteråt.. Men som sagt… det är ibland värt det.
Annars får man dessa myror i brallan. Man vill så mycket men ingenting går.
Ikväll har jag kört 4 hjuling i ca 1 mil. Gissa om min handled och höger tumme gör ont just nu. Kommer garanterat inte att kunna använda armen i morgon. Dessutom börjar min nacken värka riktigt mycket nu och det värker i bröstkorgen… Måste ha suttit och spänt mig där på 4 hjulingen… men det är klart. Har man EDS och skör bindväv så är det väl inte så konstigt att man får ont. Om musklerna hela tiden ska gå på helspänn.
Men det är inte det enda jag gjort. Jag har laserat hela vår utegrupp som vi fått av mina föräldrar. Jag och C har länge kollat efter utemöbler att ha på altanen. Vi har kollat både på blocket och i butiker. Men antingen är det för dyrt eller fel sort… Vi ville ha nåt som passar in i ett lantligt hus.
Så kom jag på den briljanta idén att fråga mina päron om inte vi kunde få deras gamla utemöbler som dom inte använder. Den har stått på deras altan och bara skrotat de senaste 15 åren. Inte har de hållit efter dom heller. Inte oljat eller på annat sätt behandlat dom.
Det slutade med att pappa körde hem hela gruppen till oss i går. Och vi åkte in till stan och köpte svart täcklasyr samt nya dynor. Dynorna var inte de lättaste att hitta. Eftersom gruppen är äldre, med lite lägre rygg så skulle ju måtten stämma. Och de flesta affärer säljer ju nästan bara dynor till sånadär fina 5 positionsstolar. Tillslut hittade vi 5 supersnygga dynor i rätt mått till 30% rabatt på Coop!
Och nu har jag målat och målat och det blev sååå fint! Som nytt och jag tror faktiskt att mina päron kände ett stygn av ånger då de såg hur fint det blev.. men jag vet att dom aldrig hade kommit sig för att måla möblerna. Så tillslut hade dom åkt på tippen. Och då är det ju bättre att jag tjatade mig till dom.
C sa till mig att han tycker det verkar som att jag ändå, trots smärtorna, mått sååå mycket bättre nu än på länge. Alltså nu de här 2 dagarna då jag hållit igång, trots allt det onda och ändå försökt göra saker som jag värdesätter. Men jag kommer att få lida för det och jag känner att det redan är på väg.
Nu ska jag ladda in lite bilder och sen hoppa isäng. Lägger in bilder på soffan som jag lovat och på våra fina utemöbler i morgon.
Sov gott! Kram kram
Nu har jag en såndär jobbig period igen med mycket värk. Ni ser ju, dom där jobbiga svackorna med värk kommer hela tiden. Och när det lättar så blir det inte särskilt mycket bättre utan det är mer som att värken och skovet bara ”stannat upp och vilat lite” innan den tar nya tag och välter omkull mig igen.
Det blir mycket smärtstillande, men vad ska man göra? eller rättare sagt, vad ska JAG göra? Har liksom inget val. C blir ju helt utbränd om han ska ta hand om allting medan jag ligger i sängen hela dagarna. För så blir det om jag inte tar nåt mot värken och smärtorna. Och jag tycker inte att livet är särskilt roligt om jag ska måsta spendera det liggandes bara för att vara utan smärtisar med anledningen att ”det inte är bra”.
Det är mycket här i världen som inte är bra. Men av två onda ting…. ja vad skulle du själv välja? Såklart så tar man medicin om man kan, bara för att få lite andrum, lite ork att göra nånting annat än att bara vila vila vila…
Sover så sjukt dåligt nu. Trots att jag äter Tryptozol så tar det flera timmar ibland innan jag somnar. Och när jag väl somnat så vaknar jag gång på gång av att det känns som om ryggen håller på att gå av.
I morse kom jag knappt ur sängen. C fick komma upp och hjälpa mig. Dessutom var jag sååå trött. Trött av all dålig sömn och all värk.
EDS är en märklig sjukdom.
* En fin liten skål, kanske något att trösta sig med. Från Nordljus. *
Det här är just en fin sommar det!!!
Regn regn regn.. molningt, kallt, regn, regn…liiiiiiite yttepyttesol å sen regn igen… ja ja, man får väl passa på att göra allt pyssel såna här dagar. Har precis kommit in, har målat soffan ett varv nu med vår vita färg som heter ”kalkvit”. Kan tänka mig att den liknar antikvit. Jättefin är den iaf. I morgon ska vi åka in till stan och köpa tyg till den. *längtar*. Vet inte riktigt vad jag vill ha. Nåt lättsamt. Ngt ljus eller nåt färgglatt. Hela köket kommer att gå helt i vitt så kanske blir det fint med en färgklick på tyget istället.
Igår kväll bakade jag och C scones, när barnen somnat. Sen satt vi uppe, med varsin laptop i knät, käkade scones och drack te. Ha ha, vilket bra sätt att umgås va! Men det var bra mysigt ändå.
I morse bakade jag mina goda bröd, dom där nyttobröden. Mums! Gav bort ena längden till svärmor å så fick vi en burk med hemmagjord lingonsylt av henne. Me like! Vi köper aldrig sylt, äter bara hemmagjord och har vi ingen hemmagjord så köper vi frysta bär och tinar upp. Mycket godare.
Eftersom jag höll på med soffan igår oxå, grundmålade, och sen åkte iväg till Iia på middag så va både hon och jag säker på att jag skulle ligga idag. Men icke då! jag har varit uppe från halv 10 tills nu då klockan är 15. Nu börjar jag få rätt ont i ryggen och känner mig trött och det värker i nacken. Isaac och Lucas sover tillsammans med C däruppe. Så jag tänkte lägga mig här nere i soffan och sova fram till middagen.
Har ingen aning om vad vi ska köpa till middag… glömde ta upp köttfärsen till lasagnen… hm… får bli ugnsbakad lax då!
Vad äter Ni idag?
KramiZ
Ingen bra dag idag.
Jag har sovit, haft ont. Ätit brownies och läst lantliga bloggar. Nu ska jag bläddra i inredningstidningar och sova. I morgon ska det INTE regna för då tänker jag inte kliva ur sängen.
Så det så!
| m | ti | o | to | f | l | s |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Aug | ||||||
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | |||
